Jag stod på scen och väntade.
Räknade.
Tittade på dirigenten.
En fast punkt.
Ingen rädsla fanns i min kropp.
Snarare glädje.
En förväntan.
En upptakt och några steg fram.
Plötsligt står vi där.
Hela klassen.
Längst fram.
Så var sagan slut.
15 sekunder går ganska fort.