Det handlar inte om någonting.
Humöret går upp och ner.
Jag kan inte styra över tårarna som bränner bakom ögonlocken.
Jag kan inte förstå att det snart är vår.
Den andra våren i dimma.
Vad hände för ett år sedan?
Jag har ingen aning.
För jag vet inte.
Dimman har inte lagt sig än.
Vid minsta motgång kommer allting över mig igen.
Jag vill bara försvinna en stund.
Igår var det en lycklig dag.
Det gick bra.
Jag klarade av att koppla bort känslorna.
Men idag, nu, kommer allt över mig igen.
Den här gången ska jag försvinna en stund.
När jag vaknar ur dvalan så kommer dimman inte ha lagt sig,
men allting kommer i ett annat ljus.
I ett bättre ljus.